I grishimlen där får alla grisar springa fritt och kissa överallt. Ungefär som på Hultsfred.

Ny albumet idag. Mötely för helvete!!!!! Jag älskar er!!! Detta är kärlek. Röjer, får gåshud, headbangar. Får nästan stånd. Skitbra grabbar. Ni är tillbaka.

I don't care now what I do
'Cause I am just a fool like you
Get my way now everyday,
I take all I can get
Just like you
Just like you

Back in ya face, such a disgrace
We're the generation swine
A rat race from outerspace
Gonna blow your mind
Gotta get away,
Gotta get away

Aggravation
Gotta blow my brains,
Gotta blow my brains
We're the generation
I want more,
It's not enough,
We get our thrills
Right from this stuff
So my mind's a sewage sump,
It's smelling bad and out of luck
Just like you back in ya face...
Such a disgrace

We're the Generation Swine

Gimme no lip, here comes my fist
I don't need it this time
Gettin' blown away,
Gettin' thrown away
Degeneration
This here song's for you,
The doomed welcome my fools to
The Planet Boom
Thinkin' that I'll grab my space
Gun leave this place right
Now for the zoom

Gimme some space,
Get outta my face,
We're the Generation Swine
Don't need your lip,
Your ignorance
We're the generation
Always on a run,
Always on a run
New sensation
Wanna go insane,
Gonna go insane
We're the Generation Swine

Ja så här ser det ut när jag spelar bas. Men brukar undvika det i kontakt med vatten. Men vill någon tjej bada naken med mig och kanske lite till så ring: 0733544490

Någon som vill gå med i min förening som bygger på att stödja svamptrollen så att de får ett bra liv och sprids mer? Vad vore världen utan svamptroll? Svamptrollen är framtiden!!! Och de är inte så elaka som de ser ut på bilden. De är bara lite fientliga mot svampplockare för att de kan förväxlas med stolt fjällskivling men de är faktiskt levande varelser med äkta känslor.

Ännu en film jag ser fram emot. Men den har inte premiär förrän tidigast 2009 eller så sent som 2010 om man har otur. Jim Carrey och Ewan McGregor har huvudrollerna i denna dramkomedi. Lite fakta om filmen och dess handling:

I Love You Phillip Morris beskrivs som en svart komedi och är regidebut för Glenn Ficarra och John Requa, manusförfattar-teamet bakom den hysteriskt elaka Bad Santa där Billy Bob Thornton spelade nerdekad tomte. Och handlingen i I Love You Phillip Morris verkar minst sagt skruvad den också. Ändå är den faktiskt baserad på en verklig historia. Jim Carrey ska spela Steven Russell, en gift far som hamnar i fängelse. Då han sitter inne blir han förälskad i sin cellkamrat, Phillip Morris. Så förälskad att då Morris friges så försöker han rymma för att hitta honom - inte mindre än fyra gånger. En gång bland annat genom att använda en grön penna och en hink vatten för att göra om sin fängelsedräkt, och en annan gång genom att låtsas dö i AIDS och skriva sin egen dödsattest. Istället för att komma ut slutar det med att Russells rymningsförsök ger honom 144 år i fängelse.

Här är min lilla sammanfattning av de filmer jag planerat att se denna sommar. Kanske kan tipsa de av mina vänner som läser detta och eventuellt har samma filmsmak som mig. Här nedan står de premärer på svenska biografer som man har att se fram emot i sommar:

1:e maj
Iron Man

22:e maj
Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull

11:e juni
The Happening

13:e juni
The Incredible Hulk

2:e juli
The Chronicles of Narnia: Prince Caspian

11:e juli
Mamma Mia! - The Movie

25:e juli
The Dark Knight

22:e augusti
Arn - Riket vid vägens slut

Hahaha fick lite skumma funderingar som jag suttit och filosoferat över ikväll. Lite  tankar om vad jag egentligen har för läggning. Att tända på döda människor kallas ju för nekrofili. Men är det samma sak med andra döda ting som tex filmer, böcker eller en riktigt bra skiva. I så fall kan nog jag kalla mig för nekrofil. Man kan ju ha en intensiv längtan efter att lägga sig och läsa en bra bok eller få sätta sig och se en underbar film. Och min dvd-samling är ju det jag älskar mest av allt och kan ha en dragning till att komma hem till den när jag varit hemifrån. Kan man kalla detta för nekrofili?

SWEENY TODD: THE DEMON BARBER OF FLEET STREET

Benjamin Barker blir orättvist förvisad från London och får se sin fru och dotter falla i onåd. Han återvänder till London många år senare under pseudonymen Sweeney Todd och han är ute efter hämnd.

Detta här är något av det bästa jag sett på väldigt länge på bio. Tim Burton har gjort det igen och förvånad är man ju inte att  Johnny Depp även denna gång sitter i samma båt. Allt i filmen är en fröjd för ögat. Även det mörka, bisarra och blodiga blir vackert. Det är inte riktigt den där klassiskt gotiska stilen som man är van vid i Tim Burtons filmer. Men det är och andra sidan är det bara i stadsmiljö de rör sig i. Och det liknar en del tonen i Sleepy Hollow innan huvudkaraktären i den filmen beger sig till landsbygden där den huvudlöse ryttaren härjar. Så det är helt klart en typisk sådan film man kan förvänta sig av just Tim Bruton.
Men man blir ändå överakskad. Jag gillar verkligen den bisarra humorn i både skräcktemat och i musikalsångerna. Det blandas friskt på ett bra sätt som får det en att dra på smilbanden. Halsar skärs upp så blodet sprutar på Sweenys offer som sedan slängs ner i en lucka där de hamnar i en stor köttkvarn som gör dem till pajer som sedan säljs till allmänheten. Allt detta medan skådisarna i filmen brister ut i skön sång.
Och alla skådisarna sjunger verkligen underbart och ger allt. De som lyser mest Är Johnny Depp och Helena Bonham Carter, men även de andra medverkande i filmen gör bra ifrån sig .
Att Johnny Depp inte fick en oscar för denna roll ser jag fortarande som ofattbart. Han spelar riktigt bra. Särskilt när man ser hatet och agressionen i hans blick innan han sätter rakbladet mot struparna på sina offer.
Så är det en fin moral i filmen som säger att hämden kanske inte alltid är den rätta vägen. Så slutligen för att knyta ihop det här så kan jag säga att jag rekommenderar den här filmen starkt. Skräms inte av tanken att det är en gammal brodwaymusikal i filmformat. Visst det är till 80% sång i filmen. Men sångnumrerna passar bra in och är ett bra och lekfullt sätt att berätta historien.

Jag är en orolig typ, så säg mig! Vad gör man? Jag var ute och gick. Mådde dåligt.Oroade mig för mycket. Vad gör man av denna smärta? Jag kom till en skogsdunge. Där fanns en enslig kyrkogård. Jag är mörkrädd. Dunkelt belyst var det av månens sken. Jag såg en löjligt äcklig skugga i närheten av en gravsten. Där stod en liten ful typ. Han äcklade mig. Han hade en flortig liten jävla ful pommes-mustach som dröp av gammal fett av gamla matrester. Han var ful. Jag tog fram min stora köttkniv. Han reagerade inte. Han var väl så upptagen med att vara ful. Jag gick fram till honom och såg auktoritär ut. Han brydde sig inte. Jag sa åt honom att ta bort det där fula flinet annars skulle jag sprätta bort den där jävla mustaschen och dessutom rätta till hans fula Adrien Brody näsa. Så snorkråkorna kunde få syre att andas.

Han tittade upp en kort sekund som kändes hånfullt lång. sedan tittade han ner igen. Jag gjorde som jag lovat. Ett snabbt snitt som sprätte upp hans överläpp och skar bort en bit av hans fula kråknäbb till näsa. Han stönade till av smärta och höll sig för sin blödande näsa. Jag passade då på innan hans reaktion blev för stor att göra ett snabbt snitt över hans halspulsåder. Den gick helt av. Blodet sprutade. Han dog snabbt.


Jag gick där ifrån med min blanka sylvassa kniv. Så vackra var bloddropparna i den karga senhösten. Och den bilden etsar sig kvar. Vilken lycka. Jag hade gjort ngt bra. Förskonat världen från en ful näsa och en äcklig pommes-mustasch. Och luften luktade tallbarr, blod och frisk naturdoft. Vad vackert det var detta lilla ögonblick då en äcklig man gick över till en annan värld. Vart han tog vägen vet jag ej. Men nu ligger hans skelett där så vackert bland gravstenar där skogens alla växter slingrat sig kring hans ben och blommor växer ur kraniets tomma ögonhålor. Detta är estetik. Min egna lilla skapelse.


Så om du ser mig en dag med en vattnig blick. Med panik och rädsla i mina ögon. Ring ingen myndighet. Jag är bara ett löjligt fån som gömmer huvudet i sanden. Bara en dödlig med förmåga att bli en övermänniska. Men vad spelar det för roll när man känner sig som en fejk. När jag alltid sagt till er alla. Bli goda för guds skull. Jag är bara den oroliga typen.

Är så jävla trött på uttrycket EMO och att det börjar bli som en kultur för ungdomar. Fattar de inte att det är en sjukdom och inget man ska sträva efter för att det har förvandlads till någon sjuk jävla statusgrej.

Detta är en jätte bra beskrivning på vad EMO är:

Ett rum har fyra hörn.
Fem stycken EMO-ungdomar är i detta rum.
Fyra av dom sätter sig i varsitt hörn, den femte blir alltså utan.
Den Femte sätter sig då i mitten av rummet och rispar sig i armen och kvider;
"Varför fick inte jag ett hörn, buhuuuuu"